Foto promenad i Göteborg

För två helger sedan var jag i Göteborg på gatufotto. Vi sammlades en massa fotografer, proffs som amtörer för att gå runt tillsammans eller själv och fota i stan. Vi fick en karta över det bästa ställena, men var inget man behövde följa. Som tur var hade jag med mig min snälla pojkvän som ställde upp och följde med mig.
 
Dagen avslutades på någon pub, men jag och Robin valde vika av efter två timmar. Det var i alla fall en kul grej. Att träffa så många och få öva lite gatufoto. Jag tycker det är svårt, det som kan detta har verkligen ögonen för det rätta ögonblicken.
 
Jag valde att ha tre teman, genom skyltfönstret, mobiler och sedan människan i stan. Jag insåg verkligen hur mycket vi människor är i våra mobiltelefoner. Står vi med någon så tittar vi i mobilen, är vi påväg någonstans så tittar vi i mobilen. Det är sjukt... Genom skyltfönstret pågick det alltid något, någon som försöker sälja något. Någon som klipper sig, skyltdockor i olika former. 
 
Självklart lite kärlek under den kalla gråa höstdagen i Göteborg :)
 
Canon 60D EFS 55-250mm
 
 
 

Vi låtsas att vi inte ser

Varje dag sitter hon utanför Ica, spelar ingen roll vilket väder. Regn som snö. Hon sitter där med en tjock jacka på en filt med ett kort i handen. Kortet föreställer en pojke, kanske är det hennes eller är det bara en bild som ska locka oss att ge hen pengar ?
 
Varje gång jag gårförbi får jag så där ont i hjärtat, varför gör Sverige så här ? Hur kan det låta någon sitta där ute i kylan dag ut och dag in med en kopp från Subway som mynthållare, för att få ihop till sitt leverbröd? Jag förstår inte...
Många går bara förbi, vill antagligen inte kännas vid det eller se eller tänka att hon sitter där. Ibland ser man någon gå fram och lägger ner ett stakars mynt, hon ler och ser tacksam ut, men det hännder inte ofta att man hör ett klir i muggen.
 
Hemma i Skellefteå blev man väldigt illa till mods då dom kom, för man var inte van. Här nere i Göteborg är det vardagsmat.
När jag var liten kom den fram en hen och lämmnade en lapp där det stod att hen behövde pengar till sin son osv. Jag var liten då och förstod inte så mkt mer en att självklart ger jag hen en liten slant. Men i dag...vet jag inte om jag vill ge. Jag tror inte hennes liv blir bättre, eller kanske det blir sämmre om det kommer tillbaka till nu vem som står bakom och när det inte fått ihop något...??
 
Tankarna är är många och jag vet inte vad som är rätt att göra. Hur känner ni när ni gårförbi folk som sitter så här, eller kommer fram med en lapp där det står att det behöver pengar? 
Ger ni dem pengar eller säger ni nej, jag säger oftas nej då jag inte ha några mynt på mig. Har alltid kort, men om jag skulle ge, vars går pengarna då?
Får hen pengarna, eller ska någon annan ha dem? Om det tar pengarna, blir det droger och sprit det går till då? Många frågor och jag kommer alltid känna det där obehaget om vad/vem som står bakom att det sitter där det sitter....
 
 
 
Canon EOS 60D EFS 55-250mm

RSS 2.0